Att få vara någons vän är en fin och värdefull sak som man borde ta vara på.


Dom flesta vännerna man har i livet dom försviner på ett eller annat viss. Dom flesta växer man nog ifrån, man hamnar helt enkelt på olika plan i livet och vänskapen rinner ut i sanden.
Ju äldre man blir destu svårare blir det att hitta nya bra vänner. Ytliga vänner har man gått om men få riktiga vänner.

I höstas träffa jag en person som jag verkligen gillade, vi hade riktigt roligt tillsammans och kunde prata om allt.
Jag trodde jag hade funnit en ny vän som verkligen skulle finnas där för mig så som jag finns där.
Över en natt förändrades allt och jag vet igentligen inte vad som hänt. Vi hann inte ens växa ifrån varandra och det är de som irriterar mig. Det är inte vad jag kallar en riktig vän tyvärr så jag måste ju haft fel. Men ändå saknar jag personen i fråga otroligt mycket och saknar alla våra galna upptåg. Jag har verkligen försökt men får ingen ansträngning tillbaka så nu ger jag upp.

Jag har däremot vunnit någon annan sen i höstas och det är personen som jag för tillfället kallar min Bästa vän.
Vi har kännt varandra länge, ja i snart 6 år men inte alltid kommit överens på bästa sätt. Dock har vi väl varit vänner dom sista åren men först i höstas har vi börjat umgås på riktigt. Har jag inte pratat med henne på ett par dagar får jag abstinens :) Det är henne jag vet att jag kan ringa vad det än är, så om det är en strunt sak som folk skiter i igentligen vet jag att hon lyssnar. Jag hoppas hon känner och tycker samma sak som mig men det tror jag.
Det är den här tjejen jag har som roligast med, en dag med henne kan aldrig bli misslyckad så är det bara.
Jag älskar dig Evelina du är den bästa vän man kan ha.