Igår när vi hade bäddat ner oss i sängen för att sova frågade jag daniel vad han tyckte jag borde blogga om. Hans svar blev hur underbar min blivande man är! Lite roligt svar och därför tänkte jag faktiskt göra det.

Han är faktiskt väldigt underbar och jag har en otrolig tur att ha hittat han. Han skämmer bort mig alldeles för mycket för mitt bästa. Jag älskar han över allt annat och han är min bästa vän. Jag känner mig aldrig obekväm med han och jag kan prata om allt med han. Ibland när vi är oense och tjabbar har jag lite "svårt" för han men det går snabbt över och jag vill bara krama han.

Om 219 dagar ska vi gifta oss och även om daniel tror att han ska stå där framme och svimma så tror jag det kommer bli den lyckligaste dagen i vårat liv. Allt kommer bli jätte fint och vi kommer få en underbar dag med våra nära och kära.

Älskar dig hjärtat.






Nu ska jag ge mig iväg till jobb ha en bra dag alltihoppa.
Kram

Nu sitter jag här med min nya data men det tar väl ett tag att komma in i det här. Den är ganska mycket segare än min vanliga data men man är väl bortskämd igentligen. Fått installerat msn och lite sånt på den nu i varje fall så får jag väl börja utforska den lite mer sen. Skönt att kunna variera sig lite och sitta vart man vill i varje fall..

Just nu sitter jag och tittar I huvudet på gynning eller vad det nu heter. Har alltid gillat henne vet inte varför men man skrattar gott när hon klämer komentarer som "Vad är ett cv?" man förundras över vad folk har innanför pannbenet.

Kvällen har varit seg mest suttit framför datan och surfat runder på en massa bloggar. Har nog blivit lite av ett beroende och ett sätt att fly vardagen. Till sist var jag tvungen att hitta något att äta fast jag inte alls vad sugen så blev två små hemma gjorda hamburgare.

Idag är saknaden svår, jag har bestämt mig för att inte ringa eller höra av mig till han idag så han får en chans att göra det själv. Har dock än så länge inte hört ett knyst från han. Tror det blev lite konstigt mellan oss igår eller i natt. Du säger hela tiden att vi ska ta det lungt och att jag inte ska pressa dig men ibland är det omöjligt och du gör det inte alltid lätt heller. Vill inget annat än att du ska ringa och be mig komma så vi kan reda upp allt men det kommer väl aldrig ske. Känner mig väldigt olyckligt kär måste jag säga.
Jag hoppas tiden går fort tills helgen för sen har jag tusen grejor att göra innan vi ger oss av till Singapore. 


Imorgon tänkte jag skriva ett inlägg om hur mitt liv ser ut och vad jag är för någon för er som är nyfikna.
Någon som vill hitta på något på fredag kväll förresten? vill hitta på något..

Älskar dig

Fy fan säger jag bara. Har varit hos P och H idag och hälsat på hela vägen ditt gick till att fundera ut ett smart sätt att hålla tårarna borta. När jag väl satt där så funka det inte ändå tårarna ran men förhoppningsvis va det nog ingen som såg det. De var svårt otroligt svårt att hålla minen inför H men vill absolut inte blanda in henne i detta. Vi sa inte så mycket jag sett mest och titta på dom visste inte vad jag skulle säga. Klara det nästan en timme sen fick jag köra där ifrån då kom allt och vägen hem har aldrig varit längre.
Det värsta är att jag inte vet hur du vill ha det och jag vet inte hur du tänker. Jag ser att du är ledsen men vad betyder det?

Jag vill försöka låta dig va och få den tid du behöver men känner mig själv och jag kan inte låta bli. Jag vill så gärna prata med dig men det är så svårt hur man gör det på bästa sätt.. Vill inte pressa dig.

saknar er redan..

Första gången jag såg dig så va min första tanken vilken söt kille. Jag smyg kolla på dig hela kvällen å när du väl kom fram å prata med mig va jag över lycklig. Dock sluta kanske inte kvällen som du vill och lite tvivla jag allt. Jag lova och höra av mig dagen efter men du trodde inte mig, det var nog därför jag faktiskt skrev till dig.
Ju mer vi prata destu mer tyckte jag om dig. Det sluta nog med att jag hade kärat ner mig redan innan vi träffats den andra gången. Sen dess har du inte lämnat mina tankar många sekunder. Men visst tveka jag till en början det har ju inte varit okompliserat framför allt när det är barn inblandade.

Jag trodde vi gjorde framsteg och jag trodde aldrig du skulle ge upp..

Vet inte varför jag skriver detta igentligen det gör mig bara otroligt ledsen men samtidigt är det en väldig terapi att skriva ner det.

Har ringt till mamma för att berätta om mitt "misslyckande" för jag vet att det är så folk ser det. Och jag lovar den första som säger något i stil med Vad va det jag sa?, Han va inget för dig ändå eller påpeckar att jag byter pojkvän ofta kommer ligga väldigt risigt till. Jag är så trött på att höra allt sånt.


Till något positivt :P jag har fått mina 150 kort jag beställde idag riktigt fina blev dom så nu är det till att klippa och klistra.. Skönt att ha något att sysselsätta sig med i varje fall..




Du är en av de mest Underbara människor jag träffat och jag Älskar dig.

Natten har varit jobbig. Inte alls sovigt som man ska och vaknat av att tårarna rinner, jag kan inte stoppa dom.
Prata med han för en stund sen men vet inte om det kändes bättre eller sämre?
Vill så gärna prata med han men vet inte vad jag ska säga, vill kunna påverka men det kan jag ju inte.
Varför händer det alltid mig? Varför kan jag aldrig få vara lycklig?

Trodde jag hade hittat världens kap. Och det hade jag väl igentligen men det var fel tidpunkt i livet som vanligt.
Snällare och trevligare kille får man leta efter och det hoppas jag han vet.
Mår jätte dåligt över det här och det gör nog han också men det känns faktiskt bättre att det kom nu än att jag skulle vänta i ovishet ännu längre.

Ett uppbrott är alltid väldigt jobbigt men tyvärr ett måste. Problemet är att det känns inte som ett uppbrott utan två stycken.. Vi hade i och för sig inte varit tillsammans så länge även om det känns så.

Vill inte förlora mina vänner också men vet inte hur jag ska bete mig.

Älskar er båda två så himla mycket..

Nu är det över..

Jag föll ikväll, väldigt hårt.. överlever göra man så om man vill det eller ej frågan är bara hur lång tid det tar att repa sig och hur många ärr som blir kvar. Han kommer alltid äga en del av mitt hjärta. Det är jobbigt nu väldigt jobbigt va inte alls det här jag hade väntat mig. Eller det va kanske precis vad jag hade väntat mig? Jag har känt där varit något fel men inte kunnat sätta ord på det.. Nu vet jag..



If I
Should stay
I would only be in your way
So I'll go
But I know
I'll think of you every step of
the way

And I...
Will always
Love you
Will always
Love you
You
My darling you


Bittersweet
Memories
That is all I'm taking with me
So good-bye
Please don't cry
We both know I'm not what you
You need

I hope
life treats you kind
And I hope
you have all you've dreamed of
And I wish you joy
and happiness
But above all this
I wish you love

Sov med fönsterna öppna i natt.. När jag vakna i morse så kändes luften underbart frisk och jag hör hur fåglarna kvittrar där utanför. trotts det smatrande regnet så finns det hopp om en vår. :)


Idag är nog första dagen på ett tag då jag vaknar med ett leende på läpparna trotts en slående huvudvärk och diverse förkylningssymptom så ser jag åter igen ljuset. :)

Allt har känts påfrestande jobbigt på sistone. Det ända jag vill är att han ska må bra igen och vi ska kunna börja bygga på vårt förhållande tillsammans. Förstår hans situation men har även min egen att ta hand om. När vi klarat oss igenom det här så finns det inte mycket som kan hindra oss för det är vekligen kämparglöd som behövs.. Men det går framåt, varje dag gör vi framsteg och jag lär mig något nytt. Jag ser den andra sidan av han, i mellan smärtan och bekymerna den sidan som jag blev så frukanstvärt kär i. Just nu har jag svårt å tänka mig ett liv utan han.

Jag vill bara berätta hur mycket jag älskar han men vet inte hur jag ska göra det.