Idag känns som en mörk dag.. Jag vet igentligen inte varför??
 Jag har nog kommit fram till att jag har en fobi en fobi som består i att jag får panik av att vara själv hemma. Jag tycker det är något fruktansvärt hemskt och det är verkligen ingen som förstår mig. Så fort jag kommer hem till min lägenhet och vet att jag ska va här själv får jag panik alla känslor och tankar kommer över mig.. Det ända som hjälper är att sova och knapt det. Drömmer väldigt mycket här så känns inte som man har sovigt. 
Oftast slutar det med att jag gråter i min ensamhet. Jag borde tycka det va skönt att komma hem från jobb och bara slänga mig i soffan, själv kunna välja kanal på teven och göra precis vad jag vill men jag kan verkligen inte. 
Idag har sofie varit här och vi har lagat middag å tittat på teve hela kvällen men inget är som för. I våras sov hon här varje dag i stor sätt jag va hemma och jag behövde aldrig vara ensam men nu sitter jag här själv. 

Det värsta är att jag över analyserar allt.. Man kan väl säga att jag tycker väldigt synd om mig själv.. Önskar jag hittar en lägenhet i kävlinge så fort jag bara kan så jag får vara nära pojken min och mina kompisar.. 

 Dolly är dålig nu.. inte på något särskillt sätt men det märks mer och mer för varje dag hur gammal hon är..
Hon och Katja mamma å pappas hund slogs häromdagen om en tom matskål dom har aldrig gjort så innan och jag har haft dolly i fem år nu. Hon hör inget alls längre, hon gnäller vilket jag tror hon gör för att hon inte hör hur hon själv låter sen har hon nog blivit lite senil också för man kan ge henne mat och sen fem minuter senare är det precis som om hon har glömt att hon fått mat över huvud taget..

Jag har fått reda på en sak idag som verkligen fick mig att fundera mycket. Min tanke är det kunde varit jag och jag är ledsen eller vad är jag igentligen?? jag vet inte känns så jävla konstigt bara förstår inget. På ett sett är jag glad att jag träffa dig då för länge sedan du hjälpte mig mycket och det kommer jag vara evigt tacksam för men samtidigt var du falsk mot någon annan.. nä nog om det..

Ska inte depp skriva mer..

Kan skriva något roligt iställer. Att jag träffa Martin var nog något utav det bästa i mitt liv. Jag tror jag har sagt så många gånger i mitt liv men detta känns verkligen rätt.. Jag har nog aldrig varit snäll mot mina pojkvänner men med martin känns det verkligen som om jag vill va med  han resten av mitt liv skulle aldrig kunna göra han illa. Skulle en kille visat intresse av mig för ett år sedan hade jag blivit skit glad. Idag äklar tanken på att va med någon annan mig. Jag ÄLSKAR dig av hela mitt hjärta. Det ända som fattas nu är att du älskar mig lika mycket..


Och till sist så har jag övningskört idag. Gick väl helt okey men är lite nervös inför tisdag nu.

God natt alla..

Och åter igen kommentera.. Ser att folk läser här men har ingen aning om vem.