Första gången jag såg dig så va min första tanken vilken söt kille. Jag smyg kolla på dig hela kvällen å när du väl kom fram å prata med mig va jag över lycklig. Dock sluta kanske inte kvällen som du vill och lite tvivla jag allt. Jag lova och höra av mig dagen efter men du trodde inte mig, det var nog därför jag faktiskt skrev till dig.
Ju mer vi prata destu mer tyckte jag om dig. Det sluta nog med att jag hade kärat ner mig redan innan vi träffats den andra gången. Sen dess har du inte lämnat mina tankar många sekunder. Men visst tveka jag till en början det har ju inte varit okompliserat framför allt när det är barn inblandade.

Jag trodde vi gjorde framsteg och jag trodde aldrig du skulle ge upp..

Vet inte varför jag skriver detta igentligen det gör mig bara otroligt ledsen men samtidigt är det en väldig terapi att skriva ner det.

Har ringt till mamma för att berätta om mitt "misslyckande" för jag vet att det är så folk ser det. Och jag lovar den första som säger något i stil med Vad va det jag sa?, Han va inget för dig ändå eller påpeckar att jag byter pojkvän ofta kommer ligga väldigt risigt till. Jag är så trött på att höra allt sånt.


Till något positivt :P jag har fått mina 150 kort jag beställde idag riktigt fina blev dom så nu är det till att klippa och klistra.. Skönt att ha något att sysselsätta sig med i varje fall..




Du är en av de mest Underbara människor jag träffat och jag Älskar dig.