Sov med fönsterna öppna i natt.. När jag vakna i morse så kändes luften underbart frisk och jag hör hur fåglarna kvittrar där utanför. trotts det smatrande regnet så finns det hopp om en vår. :)


Idag är nog första dagen på ett tag då jag vaknar med ett leende på läpparna trotts en slående huvudvärk och diverse förkylningssymptom så ser jag åter igen ljuset. :)

Allt har känts påfrestande jobbigt på sistone. Det ända jag vill är att han ska må bra igen och vi ska kunna börja bygga på vårt förhållande tillsammans. Förstår hans situation men har även min egen att ta hand om. När vi klarat oss igenom det här så finns det inte mycket som kan hindra oss för det är vekligen kämparglöd som behövs.. Men det går framåt, varje dag gör vi framsteg och jag lär mig något nytt. Jag ser den andra sidan av han, i mellan smärtan och bekymerna den sidan som jag blev så frukanstvärt kär i. Just nu har jag svårt å tänka mig ett liv utan han.

Jag vill bara berätta hur mycket jag älskar han men vet inte hur jag ska göra det.