Då va det åter igen en natt på jobb. Uch säger jag bara.. Mår helt ärligt dåligt utan Han.. 


Idag är en deppig och irriterad dag känner jag. Känns som jag bara vill sätta mig ner och gråta..
Det känns som alla mina vänner är försvunna. Det känns som om folk tar för givet att man alltid ska roa sig med sin partner, precis som om alla tror sig veta att jag skulle svara nej på grejor och så struntar dom i att fråga.. Känner mig inte välkommen i mina umgänges kretsar längre även om jag absolut inte tror det är så menat.


Det känns som det tvivlas på min kunskap på jobb. Bara för att jag utrycker min åsikt och inte finner mig i saker hur som helst så arbetar man mot mig istället. Idag ville jag bara ringa och utrycka min ilska över allt till chefen men vad hjälper det? då ser hon ju bara ner på mig. Tur att det är söndag så jag hinner lugna mig tills imorgon är ju trots allt löne samtal snart. Jag blir så frustrerad på alla passiva människor som inte vågar stå upp för något. Tyvärr är det faktiskt så att man behöver göra sig ovän med någon på vägen för att nå framgång och snart håller jag inte tyst längre. 


Fick i varje fall träffa jennie, magnus, liam och helena idag. Alltid trevligt att träffa dom men det är alltid så ansträngt när dom är här nere.. Dom har ju jätte mycket att hinna med. Och egoistisk är man ju :D
Liam är så jäkla härlig man vill bara ta med sig han och gå :) Längtar så otroligt mycket tills jag själv sitter där med mitt barn men får väl vänta med det ett tag till :)




Nä nu ska jag göra mig en kopp